Sjukdom i familjen

Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte skrivit på några dagar. Jag hade inte tänkt att börja denna blogg med att göra ett uppehåll. Men min fru har blivit väldigt sjuk. Hon har haft kroniska smärtor i många år, men senaste två veckorna har hon i princip varit sängliggandes hela tiden.

Detta gör att väldigt mycket av de vardagliga bestyren som vi vanligtvis delar på hamnar på mig. Men det är inte det som är det jobbiga. Det som verkligen tär på mig mest är att se min fru lida så som hon gör. Att höra henne gråta sig igenom natt efter natt. Jag lider så med henne.

Hon har inte sagt det rakt ut men jag märker att hon börjar känna sig uppgiven med alla smärtor hon har. 

I kväll bad vi tillsammans. Jag uttalade bönen och det var en helt otrolig känsla att i en så svår situation få be till min himmelske Fader. Det var en väldigt personlig upplevelse att få be den bönen med min fru och jag begränsar det jag skriver här då det för mig är något heligt. Men det jag kan säga är att den helige Anden besökte oss under vår bön. Inte som en duva, inte som en hörbar röst eller något annat som går att bevisa... Utan Anden bekräftade i mitt och min frus hjärta att Gud hörde vår bön.

Om ni läser detta och har en tro på samma Gud som jag så önskar jag att ni innan ni lägger er att sova ber en liten bön för min fru. Det är få saker som är så starka som att be tillsammans om samma sak, vart vi än må befinna oss. Jag vet att Gud kommer besvara den bönen jag uppsände i kväll tillsammans med min fru. Det jag dock inte vet är när eller hur. Men jag har fullt förtroende till min himmelske Fader att hon kommer bli bättre igen.