Och jag har tagit med mig så otroligt mycket från den resan så jag hade kunna skriva otaliga blogginlägg bara om den resan. Men det jag vill skriva denna gången är konstigt nog om den glädje människorna utstrålade som bodde där. Alla grannarna hjälpte varandra med deras bestyr. Det var liksom inte "här är mitt hus, här får du inte komma in för ofta!", utan det var en öppenhet och hjälpsamhet som var helt otrolig. Många av de livsöden som beskrevs för mig tyngde mitt hjärta gång på gång. Svåra livsförhållanden! Hård verklighet! Men ändå fanns det något i väldigt många ögon som man har svårt att hitta här i Sverige, trots de svåra livsöden som fanns.
Men en sak jag nu i efterhand har börjat inse är att inte en enda gång under min vecka där hörde jag någon som ifrågasatte Guds existens. Inte någon gång.I kontrast till det så kan vi se här i Sverige, så har vi det så bra och bekvämt att vi inte längre anser oss behöva Gud! Hur många procent av Sveriges befolkning anser sig tro på Gud? Inte särskilt stor del tror jag. Har vi det för bra för vårt eget bästa?
Vi har ibland hört (den i västvärlden så vanliga) frågan: "Om det nu finns en Gud som är så kärleksfull, hur kan det då finnas så mycket fattigdom och orättvisor?"
Om man ser ur ett evigt perspektiv på livet, vem är det som är välsignad? Den som är så rik så att han inte anser sig behöva be till Gud och därför väljer att kolla på TV eller den person som är ödmjuk och ber till Gud och tackar för att dom lyckats äta mat även idag?
Jag säger inte att fattigdom i sig är bra och positivt. Utan jag bara försöker ställa frågan om alla våra bekvämligheter och all vår lyx för oss närmre eller längre ifrån Gud?
Jag tror att vi alla kommer stå till svars för våra gärningar inför Gud. Och det är vårt ansvar att göra vår del i att vara givmilda till de som har det sämre ställt, att vilja ge från hjärtat. Först då är de materialistiska saker vi välsignats med till vår fördel och välsignelse i Guds ögon.
Det verkar ofta att människan förlorar medvetenheten om Gud när materiella saker upptar på uppmärksamhet. Vår materialistiska civilisation har drivit människor att bli självförsörjande och trodde att människa är sin egna gud.
SvaraRaderaDet är ingen tillfällighet att Jesus sade i "Bergspredikan" (som man kan läsa i Matteusevangeliet, kapitel 5) "Saliga är de fattiga i anden, dem tillhör himmelriket." Fattigdomen i anden betyder inte elakhet eller egoism utan "förlitar sig på Gud." Det har inte att göra med pengar. Det finns också mycket fattiga människor som är mycket fästa vid materiella saker och tror att bara de kan lösa allt genom statliga planer, ta emot donationer, osv. Det finns system som gör att människor brukade att tro att lyckan ligger bara på materiella saker. Jag tror att i en tid av mänskliga rättigheter mat, bostad, kläder, hälsa och utbildning bör garanteras för alla. Men grunden för att respektera de mänskliga rättigheterna är i att respektera första Gud. Fattigdom, våld, droger, osv är inte fel av Gud, utan om människan som inte lyder den enkla budet att "älska Gud över allting och älska din nästa som dig själv".
Jag är glad att läsa din blogg!.
Japp, och tack för din kommentar. :)
SvaraRadera