Andlig och fysisk förberedelse.

Hej,

Det var länge sedan! Jag ber om ursäkt för att jag inte skrivit på så länge!

Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. Jag har fått större, betydligt större insikt om vad som pågår i världen. De mörka krafter som arbetar för att förstöra våra friheter och rättigheter som befolkning. De krafter som arbetar bakom stängda dörrar och i hemlighet styr och planerar. Det är inga upplyftande saker att lära sig om. Det är kanske därför jag inte kännt att jag har haft kraft att skriva så mycket. Den kraft jag har haft över har jag försökt att lägga på min familj och min fru.

Denna nya kunskap och insikt har fått mig nu att ännu mer satsa på att komma närmare Kristus. Jag har fått ännu större insikt om att vi, för att kunna bestå mot ondskan, måste ha en orubblig tro på Jesus Kristus och Hans försoning. Vi måste ha vår blick fästa vid Honom.

Vi lever i en tid då världen förändras, moral bryts ned, familjer bryts upp, vår frihet begränsas. Och det kommer bara bli värre. Vilken trygghet det då är att veta att vi har en Klippa att bygga vårt hus på och att dessutom veta att den klippan aldrig kommer ge vika för stormar eller regn. Om vi befinner oss på den klippan och i Hans famn när stormar och våldsamma vindar kommer så kommer Han att beskydda oss.

Jag och min fru och jag har känt oss manade till och har satsat mycket kraft och energi senaste tiden att göra oss förberedda som möjligt på allt som kan hända i den sköra sköra värld vi lever i. Vi har utökat vårt matförråd så att vi kan ge mat till våra barn om dagen skulle komma då det inte finns mat på hyllorna i affären. Vi har börjat se över sätt att tillaga maten som vi har i vårt förråd om elen skulle gå och vara borta under en längre tid. Vi har nu ett betydligt större förråd av vatten än vi hade tidigare. Vi har lagrat upp en hel del hygienartiklar som vi idag tar för givet, men som under en krissituation kan vara svårt att leva utan. Jag utger mig inte för att vara någon som profeterar om jordens undergång men det räcker att tänka efter lite och fundera på vad som skulle hända om elen gick och inte kom tillbaka på 1-2 månader. Ingen skulle kunna köpa mat då affärerna inte kan ta betalt med elektroniska kort, lastbilar skulle sluta att rulla då det inte skulle gå att tanka dom. Om lastbilar slutar rulla så kommer lagren i affärerna inte fyllas på. Vattnet i kranarna kommer inte kunna renas... mm...

Så om någon läser detta och inser hur skört det system som byggts upp egentligen är och hur beroende vi som individer är av ett system som sköts av någon annan, så är mitt tips till dig: Börja att se över ditt hemförråd. Varje gång du går till affären, köp en extra påse ris eller några extra konserver. Om du gör det så kommer du sakta men säkert bygga upp ett förråd som en mörk och stormig dag kan rädda liv på de i din omgivning du håller kära.

Vi vet enligt de profetior som finns i Bibeln och annan inspirerad och helig skrift att vi kommer se allt tuffare tider framför oss. Jag tror att Herren vägledde mig och förde mig till information som, även om den var tuff att smälta, kommer att hjälpa mig och min familj att hantera framtida prövningar. Jag ser det även som en uppgift att hjälpa så många som möjligt att förbereda sig både andligt och fysiskt. Jag har redan upptäckt att det finns många människor som inte vill lyssna. Hur människor är förblindade för den bräcklighet och skörhet som vårt samhälle är uppbyggt på eftersom vi är så vana vid att vi alltid kan gå till affären och se fyllda hyllor, idag. Och därför räknar med att man alltid kommer kunna göra detta. Människor sätter upp ett stängsel runt sin bild av världen och vägrar att låta någon rubba den.

Men samtidigt som jag har varit ganska så varnande i detta blogginlägg, så vill jag också uttrycka den glädje jag känner i Kristus! Över de stora välsignelser som han har berikat våra liv med! Hur stor orsak vi har att glädjas! Han har gett oss ett ljus, det är vår uppgift att låta vårt ljus lysa för världen. Men inte genom tvång, övertalan, hårda ord... utan genom exempel, mildhet, godhet mot andra.

Sista saken jag känner att jag vill skriva om är ödmjukhet inför vår himmelske Fader. Vi är hans barn. Vi besitter i detta skedet av vår eviga utveckling bara en mikroskopisk del av all den kunskap som han besitter. Vi är här på jorden med en fysisk kropp, ibland med stora begränsningar, för att lära oss om tro, tillit, ödmjukhet, tacksamhet, tjänande och om vårt eget hjärtas önskningar (goda som onda). Låt oss alltid vara öppna för ny kunskap från Gud. Låt oss aldrig tycka att vi är så pass "visa" i vår kunskap och att vi därför kasta bort möjligheter till ytterligare ljus och kunskap som Gud försöker ge oss. Samtidigt så är jag starkt förvissad om att vi ALLTID kan vända oss till vår himmelske Fader i bön och fråga om något som vi har hört är sant. Och om vi gör det med ett uppriktigt hjärta, verkligt uppsåt och med tro på Kristus så kommer Han tala om vad som är sanning genom den Helige Andens kraft.

Jag VET att Gud finns, jag VET att Jesus Kristus har lidit för mina synder och att han kan ta på sig dom om jag är villig att lämna över dom på honom. Jag VET att han dog för mig och att Han uppstod på den tredje dagen för att göra det möjligt för dig och mig att uppresas av hans kraft och få förhärligade kroppar och kunna leva med Honom i ett tillstånd utan sorger och lidanden. Detta liv är till för att vi ska prövas och genomgå lidanden och lära oss om gott och ont. Och framför allt att lära oss att av egen fri vilja välja det som är gott. När vi gör det och flitigt söker att leva så som Han, även om vi får lida, så kommer Han, Jesus Kristus, att betala för de synder som vi omvänder oss ifrån och som vi överger. Och han kommer att acceptera oss. Låt oss omvända oss varje dag och alltid minnas Honom, så kommer allt gå väl med oss!

Kristi försoning är större än vi någonsin kan tänka oss!

Jag hinner inte skriva något långt inlägg i kväll, men jag tänkte bara säga att Gud är lika aktiv bland sina barn idag som han någonsin varit!

Gud svarar böner. (Jak 1:5)
Han leder de människor som vill bli ledda av Honom. (Ps. 25:9)
Jesus Krisus kan lätta våra bördor om vi lägger över dessa på Honom. (Matt 11:28-30)

Senaste året har jag försökt att lära känna Jesus Kristus bättre och jag kan vittna om att han har tagit på sig en av mina bördor som jag bar på i många många år. En börda som jag inte själv kunde påverka. En börda jag inte själv kunde ta av mig. Men som ändå berör mig till väldigt stor utsträckning. Men sedan jag började söka Honom och försöka lära känna Honom så har min börda lättats!

Jag satt i bilen här om dagen och satt och lyssnade på en ljudbok då jag plötsligt insåg anledningen till varför jag upplevt att min börda lättats, nästan helt tagits bort från mina axlar. Det är min vän, Jesus Kristus som genom sin försoning inte bara tagit på sig och betalat för mina synder om jag omvänder mig från dom, utan han har även tagit på sig mina bördor så att dom ska kunna lättas om jag vänder mig till honom. Den helige Anden bekräftade i mitt hjärta i den stunden att det var tack vare Kristus som denna börda hade lättats från mina axlar! Hans nåd hade sträckts ut till mig då jag vänt mig till Honom i större utsträckning.

Det första jag gjorde efter denna andliga erfarenhet och denna bekräftelse av Hans kärlek var att jag med hörbara ord (jag var ensam i bilen) började be och tacka min Himmelske Fader för att Han sände sin Son till denna världen för att ta inte bara ta på sig dina och mina synder, utan även dina och mina bördor!

I efterhand funderar jag ibland på varför jag inte såg denna koppling tidigare, varför jag inte insåg att det var Kristus som hade tagit på sig denna börda. Jag kanske trodde att det var jag själv som hade lärt mig hantera denna börda på ett sätt som gjorde att den inte kändes lika tung. Jag kanske trodde att de ansträngningar jag gjort i att söka Honom gjorde att jag av egen styrka hade kunnat plocka av mig bördan.
Men inget av dessa är korrekt. Utan jag vet nu att det är genom Kristi nåd som denna börda lättades från mina axlar. Ja, jag anstränger mig mer nu att söka Honom och lära känna honom, men det är absolut inte av egen stryka som jag lyckats plocka av mig bördan... för bördan finns kvar, precis lika mycket som innan, om inte mer. Men trots det så känns den lätt!

Denna erfarenhet har hjälpt mig ytterligare att lära känna Honom.

Det blev ett längre inlägg än vad jag hade tänkt! :)
Jag hade inte tänkt att dela med mig av denna erfarenhet riktigt än då den är väldigt personlig, men jag kände mig manad ändå att dela med mig av den då jag kom och tänka på just Matteus 11:28-30.

(Jag har valt att inte nämna vad bördan var för att principen ska kunna tillämpas till läsaren och eventuella bördor som kan bäras)

Länge sedan

Hej igen,

Det var länge sedan jag skrev. Ber om ursäkt, det har inte gått många dagar som jag inte tänkt på något jag skulle vilja skriva i denna blogg. Jag har massor av saker jag önskar att jag hade tid till att skriva.

Men förhoppningsvis så kommer jag få lite mer tid här framöver. Det är nämligen så att min fru har sagt upp sig från sitt jobb och jobbade sin sista natt, natten tills idag. Hon har känt ett tag att det skulle vara bättre för vår familj om hon var hemma, även om det kommer sätta en ganska så stor press på vår ekonomi så kommer vi må bättre. Vi kommer kunna vara mer med varandra som familj, vi kommer slippa vara konstant trötta som föräldrar (som vi båda har varit), vi kommer kunna lägga mer energi på det viktigaste vi har, våra barn! Det finns massor av fördelar med detta tror vi.

Vi gör detta steget i tro. Vi har tro på att Herren kommer att välsigna oss i detta beslut. Rent logiskt så kommer vår ekonomi inte att gå ihop, men jag är säker på att Herren kommer hjälpa oss att justera om våra liv så att vi kommer kunna anpassa oss till och leva på bara en inkomst istället för två som vi är vant oss vid. Både min fru och jag känner att vi har fått tydliga bönesvar i denna fråga och har fattat detta beslut tillsammans. Vi litar på att Herren kommer att vägleda oss i hur vi kan lösa detta.

Så det innebär förhoppningsvis att jag kommer kunna få små stunder att öppna mitt hjärta på denna bloggen igen.

Jag är tacksam för min fru och det modiga beslut som hon har gjort. Det kommer bli bra.

Sist men inte minst så ska jag försöka skriva oftare igen från och med nu. Jag har saknat att skriva. Och ska göra mitt bästa för att få små stunder över. :)

Ha en bra dag.

Lycka!

Min yngsta dotter. :)

I går hade vi en underbar dag. Först gick vi till kyrkan som vi brukar på söndagar. Min fru hade ett underbart tal om hur skrifterna och bön kan hjälpa oss att leda oss tillbaka till vår Himmelske Fader.

Efter det så åkte vi hem till farmor och farfar för att äta middag. Det var en härligt dag. Det var extra härligt eftersom min fru mådde lite bättre och inte behövde ligga i sängen hela dagen.

Jag älskar att vara med min familj och är tacksam för den stora välsignelse som dom är i mitt liv. Och den glädje som dom skänker till mig.

Jag och min fru har 3 underbara barn. Vår äldste son Albin är 8 år, sedan kommer Alice nyss fyllda 7 år och sist och minst kommer Astrid snart 2 år.

Jag tro att familjen har en stor roll i Guds eviga plan. Jag tror att det är i familjen och i hemmet som det är tänkt att vi ska kunna lära oss vad kärlek, värme, omtänksamhet, respekt, osv är.

Albin och Alice på restaurang på Alice födelsedag.

Det är vår nu och efter en lång vinter så är det underbart att se att blommorna äntligen börjar få liv igen. Träden börjar få knoppar och färgerna börjar ändras från grått till grönt.

Det är underbart att höra fåglarnas kvitter och förundras över Guds skapelse för oss människor. Att vi under denna tid av prövning även ska kunna känna glädje och tacksamhet över hans obeskrivligt vackra skapelse för oss under tiden vi är här på jorden. Så att vi ska kunna lära oss skillnaderna mellan vinter och sommar, värme och kyla, regn och sol. Inte bara rent meteorologiskt utan även de olika årstiderna i våra liv. För vi går alla igenom olika tider i våra liv. Jag är tacksam till min Himmelske Fader för att jag har fått komma hit till jorden. Jag är tacksam för Guds skapelse och natur.

Astrid på IKEA med sin egen kundvagn! :)

Detta kanske låter konstigt, men jag är också tacksam för de motgångar som jag haft i mitt liv. De tuffa tider som format mig till den person jag är i dag. Jag har oändligt mycket kvar att lära och jag hoppas kunna vara en ödmjuk och lyhörd tjänare till Gud som är formbar på det sätt som Han ser vara bäst för just mig. Det är otroligt att tänka på att Gud har en plan för just mig, precis som han har en plan för oss alla. Det är dock upp till oss att efter vår bästa förmåga försöka göra vårt bästa och inte förkasta Honom och den plan som Han satt upp för oss.

Det är min önskan att jag på bästa sätt ska kunna urskilja och känna Hans sanna lära.

Hans "sanna lära" är ett helt eget blogginlägg som jag någon gång i framtiden ska försöka formulera. Frågorna om hur vi ska kunna veta vad som är sant då det finns så många "läror", viljor och kyrkor. Många som talar emot varandra. Men det får bli någon annan gång. :)
Detta kan även vara ett känsligt ämne som jag är osäker på om jag vill ta upp i denna blogg eftersom tanken med denna blogg är inte gå allt för djupt in i läror, utan mer försöka dela med mig av "min tro på Gud". Vill någon diskutera djupare är dom alltid välkomna att ställa frågor eller kontakta mig personligen via email jagarfri@gmail.com.

Vår fria vilja

Så! :)

Då är jag tillbaks vid tangentbordet för att skriva ett litet inlägg. Jag har länge tänkt och funderat på vad mitt nästa inlägg ska handla om. Jag har haft massor av tankar om saker jag vill skriva om och jag önskar att jag hade tiden att sitta och skriva ner dem alla. Men tyvärr hinner jag inte. Men jag lovar att göra mitt bästa i att skriva så mycket som jag kan. :)

Så, till ämnet, som jag kom på bara för någon minut sedan vad det skulle vara... (alla andra ämnen jag velat skriva om får vänta).

Enligt Guds plan för oss är vi här på jorden för att prövas, för att se om vi av eget val vill välja den väg han bett oss att gå och att välja gott. Om vi gör det och följer de steg som Herren sagt till oss att följa så har vi möjlighet att genom Kristi försoning komma tillbaks till vår himmelske Fader.

För att vi själva ska kunna välja och se vilken väg i livet vi vill gå så har Gud gett oss frihet att välja själva. Just detta faktum att vi har frihet att välja är riktigt stort. De som väljer gott, gör det av eget val. De som väljer det onda, gör det av eget val. Förutsättningar må vara olika, men vi har alla frihet att välja våra handlingar inom de förutsättningar vi har.

Gud ger oss denna möjligheten att välja själva för att de val som vi gör ska respekteras.

Om Gud skulle ingripa varje gång vi gjorde ett misstag/synd genom ge oss en liten elektrisk stöt som gjorde att vi hoppade till och fick ont så skulle vi väldigt snabbt lära oss vad som var rätt och fel. Vi skulle snabbt lära oss vad som gjorde att vi fick stötar och vi skulle hålla oss borta från det som gav stötar. Det finns dock ett problem med denna lösningen. Det är att den fria viljan att välja skulle helt försvinna. De allra flesta skulle välja det goda, det Gud helst ville att vi ska välja, men troligtvis inte av egen fri vilja, utan av rädsla för att få en elektrisk stöt. Det skulle även väldigt effektiv ta bort vår möjlighet att utöva tro.


Om vi "tvingades" till att leva ett visst liv så skulle vi aldrig kunna bli lyckliga i oss själva då våra önskningar kanske inte stämmer överens med det tvingas till eller styrs till att göra.


Gud kommer aldrig att ta ifrån oss friheten att välja. MEN det är väldigt viktigt att tillägga att: Alla val har konsekvenser. Goda val har goda (långsiktiga) konsekvenser. Dåliga val har dåliga (långsiktiga) konsekvenser.

Dåliga val kan även innebära att våra framtida valmöjligheter begränsas. Vi kommer fortfarande ha förmågan att välja, men de saker vi har att välja mellan kommer vara betydligt färre.
Till exempel, om jag av fri vilja väljer att hoppa ut ur ett fult fungerande flygplan utan fallskärm så har jag utövat fri vilja. Men låt oss säga att jag på vägen ner mot marken ångrar mitt val så jag har fortfarande min fria vilja. Men de saker jag har att välja mellan är nu betydlig färre. Jag kanske kan välja mellan att försöka göra mig så stor som möjligt för att minska hastigheten med hjälp av luftmotståndet eller göra mig så liten som möjligt för att det ska ta slut så fort som möjligt. Som sagt, jag har fortfarande frihet att välja, men mina alternativ begränsades markant då jag valde att hoppa ut ur planet och på ett farligt sätt utsätta mig för de osynliga krafter som drar mig mot en säker död.

"...så välj idag vem ni vill tjäna... Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren." Josua 24:15

Gud har gett oss detta löfte under vårt jordeliv: "Sök och ni skall finna...". Att söka är ett aktivt val som vi själva måste göra. Hur mycket Han än vill att vi söker Honom och hur mycket Han än vill omfamna oss så kommer Han inte att påtvinga oss de saker som det lovas att vi "...skall finna...".

Passivitet är också ett aktivt val.

Jag är tacksam att Gud har gett mig denna gåva att själv få välja. Att jag får lära mig av mina egna misstag och försöka göra bättre nästa gång. Jag hoppas att de val jag gör kommer vara val som inte gör att jag fångas upp av satans makt. Att jag inte låter mig påverkas av de osynliga krafter som så gärna vill dra mig mot en säker död. (Då pratar jag inte nödvändigtvis om en fysisk död, utan en andlig död. Och med andlig död menar jag inte att anden dör, utan att Guds Ande inte längre kan bo i mitt hjärta på grund av val som jag gjort.)

Detta med fri vilja är ett väldigt stort ämne och jag skulle kunna fortsätta att skriva, men jag får nöja mig där.

Men jag skulle avslutningsvis bara vilja ge ett litet råd till alla som läser detta nu eller i framtiden. "Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Knacka, och dörren ska öppnas för er." Matt 7:7
Vad jag vill säga med detta är... Be tills du fått. Sök tills du har funnit. Knacka tills dess att dörren öppnats för er.
Om du inte vet eller är osäker på vad du ska finna, be om att få veta vad du ska finna. Om du inte vet vilken dörr du ska knacka på, be om att få veta vilken dörr du ska knacka på. Sök därefter tills du hittar den den rätta dörren. Sedan, knacka, så skall dörren öppnas för just dig.

Med vår fria vilja är det vi som måste ta stegen. De löften som lovas är goda konsekvenser om vi gör vår del.

Att bli mer lik Krisus

Den människa är störst som är mest lik Kristus, och de som verkligen älskar honom kommer vara mest lika Honom.

Vårt mål är att bli så lika Kristus som möjligt.

En liten fråga då...

Genomgick Kristus prövningar?

Genomgick Han lidanden?

Blev han utstött och hånad?

Blev han förrådd av en av sina närmsta?

Blev han frestad av satan?

Blev han oskyldigt dömd?

Svaret vet vi alla.

Jag säger inte att vi borde söka efter prövningar eller lidanden... utan mer att lära oss av det exempel som Han satte i alla de lidanden Han fick genomgå.

Jag har det senaste året kommit närmre Jesus Kristus än vad jag trodde var möjligt. Jag är född in i en Kristen familj som alltid undervisat mig goda saker, både genom de goda exempel som mina föräldrar och syskon är för mig men även i hemmet har jag undervisats om vikten av att Gud sände sin enfödde Son till jorden för att ta på sig våra synder så att vi har möjlighet att få förlåtelse för våra synder.

Men jag har senaste året fått större önskan av att själv lära känna Kristus. Det har inte alltid gått som på räls då det krävs ansträngningar, tålamod och ansträngningar att vi ska kunna närma oss Honom. Jag anser att det är en högst personlig vandring som man bara kan göra själv ofta i sin ensamhet. Men även genom att vi sträcker ut oss till andra som kan behöva vår hjälp.

Men jag vill i denna stund vittna om den frid som jag känner i mitt inre just nu. Och insikten om hur rikt välsignat jag känner mig i mitt liv. Att jag har fått privilegiet att få denna kunskap till mig redan som ung. Med det skär samtidigt i hjärtat när jag tänker på all ondska som blir allt mer påtaglig i världen idag, och det sätt som så många vilseleds. Jag har en önskan att dela med mig av den frid som går att få genom att vara lydig Hans lagar.

Världen erbjuder så påtagliga och snabba sätt att få tillfredsställelse för stunden. I de flesta fall så är den tillfredsställelsen kortvarig, ofta för den även med sig nedbrytande konsekvenser som vi frestas till att ignorera när vi står inför vårt val. Men det är inte den snabba eller kortvariga tillfredsställelsen som vår himmelske Fader erbjuder. Han erbjuder en frid och en lycka som är långvarig och som sträcker sig över detta livets gränser.

Även om jag växt upp och alltid haft en stark tro på att Gud har gett just mig ett sätt att komma tillbaka till honom, genom Hans Son Jesus Kristus, så är det först senaste halvåret eller året som jag har börjat lära känna Kristus personligen. (Märk ordet "börjat")

Jag vill även vittna i denna stund, och inför den Påskhögtid som vi har framför oss att jag tror, av hela min själ att Jesus Kristus uppstod på den tredje dagen. Han uppstod i en förhärligad gestalt. Genom att han gjorde det så gjorde han det även möjligt för oss att uppstå en dag för att få bo med vår Himmelske Fader.

Jag ska göra allt jag kan för att leva på ett sätt som gör att Kristus känner tillräcklig nåd för just mig, en tillräcklig nåd för att ta på sig just mina synder som jag i mina svaghet och under detta jordeliv inte riktigt lyckades övervinna. Kristi nåd är tillräcklig för oss alla, men jag tror också att vi behöver bevisa för honom att vi  är villiga att följa Honom, det är därför vi är här på jorden just nu.

Jag älskar Jesus Kristus.

Livets hårda skola...

Min vän från Indien ringde i går kväll. Han berättade att han var orolig för min frus hälsa och att han och hans familj har bett ofta för henne. Jag berättade lite om hur hon mådde och vad hon går igenom.

Han berättade även om två av hans systrar som även dom har det riktigt jobbigt just nu. Han ställde frågan om varför vi behöver lida så mycket under detta jordelivet. Han förstod inte varför vi har kommit hit till jorden för att lida.

Det är ingen lätt fråga att svara på... men jag gjorde ett försök. För jag tror ganska bestämt, eller snarare vet att vi inte ser hela bilden med våra begränsade ögon och vårt begränsade sinne.

Jag kom och tänka på en klassträff som min fru var på för ett antal år sedan. Under klassträffen så la hon märke till något som hon inte riktigt var beredd på. Väldigt många av de som blev retade, hånade och hade det tufft under skolåren var nu dom som kom med skjorta och slips. De var de som hade ett bra jobb, familj och hade kommit någonstans i livet.

Till skillnad från de som retade, hånade, var med i gängen och hade många vänner under skoltiden... dom var sig lika i många aspekter, precis som dom var för så många år sedan. Dom hade knappt förändrats någonting, iaf inte till det bättre.

Min fru var lite förbryllad över detta och tyckte att det var kul att se att så många av de som hade det tufft under skolåren lyckades sträcka på sig och göra något av sig själva. (Självklart finns det undantag åt båda hållen.)

På samma sätt, fast i en enormt mycket större skala tror jag att det är med våra liv. Vår himmelske Fader vill att vi ska växa, lära oss att skilja mellan gott och ont, han vill att vi ska få erfarenheter så att vi kan hjälpa andra. Han vet att vi växer i motgångar. Han vet att vi behöver anstränga oss för att komma ur en jobbig situation. Vi blir ödmjukare.

Med ett evigt perspektiv på livet och med insikten om att detta livet inte är allt, att allt inte tar slut vid döden så börjar man inse att vi faktiskt kommer vara tacksamma för alla de saker vi lärt oss under vår jordevandring. Precis som min vän Pedro skrev i kommentaren till förra inlägget så kommer allt samverka till vårt bästa, förutsatt att vi väljer den väg som vår himmelske Fader vill att vi vandrar.

Gud känner oss bättre än vi känner oss själva, han känner våra hjärtans önskningar.

Det finns två sätt att hantera prövningar, antingen vänder vi oss till Gud och på så sätt kommer vi närmre Honom. Eller så vänder vi oss från Gud och kanske till och med skyller saker som händer i våra liv på Honom. Om vi gör det senare gör vi inget annat än att vi drar fördömmelse över oss själva. Det vanligaste i de rika delarna av värden är det senare alternativet.
Jag har en väldigt stark tro på att Gud aldrig prövar oss mer än han vet att vi klarar av. Men i sin storhet så tror jag även att han vet exakt vart vår bristningsgräns går och ger oss därmed den största möjligheten att nå just VÅR personliga potential. Vårt personliga bästa.

Han visste att om vissa av min frus klasskompisar får en tuff start i livet så kommer dom växa som mest och nå sin största potential. Han visste nog också att de andra som mobbades och retades inte hade klarat av samma saker för att sedan vända det till något positivt och sedan växa, och deras potential kanske inte var lika hög. Hoppas att ni förstår vad jag försöker få sagt...

Livet är en hård skola, men vi har en mästare som finns där för oss om vi vänder oss till Honom! Ibland kan vi känna oss övergivna, men Han finns där. Och om detta är en skola så kommer vi en dag kunna ta examen och bo tillsammans med vår himmelske Fader och Hans Son Jesus Kristus, som på sätt och vis är vår äldre bror eftersom vi alla är söner och döttrar till Gud. Jag tror att Jesus Kristus är den förstfödde i anden och enfödde i köttet.

Guds änglar på jorden

Det är underbart att veta att det finns så mycket goda människor i ens omgivning. Idag har min frus vän varit här och hjälpt oss att ta hand om barnen. Dessutom klingade det på dörrklockan, och vem står där om inte en annan av våra vänner som hade lagar mat till oss.

I bland när man ber Herren om hjälp så sänder han sina änglar som bönesvar ganska omgående. Denna gången i form av våra vänner som såg vår situation och villigt hjälper.

Jag står återigen i tacksamhet till min himmelske Fader. Jag är också tacksam för de böner som uppsändes för min fru. Jag är tacksam för att ha många goda vänner.

Hon har det riktigt jobbigt just nu (även medans jag skriver) och hon behöver varje bön hon kan få. Tack igen.

Sjukdom i familjen

Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte skrivit på några dagar. Jag hade inte tänkt att börja denna blogg med att göra ett uppehåll. Men min fru har blivit väldigt sjuk. Hon har haft kroniska smärtor i många år, men senaste två veckorna har hon i princip varit sängliggandes hela tiden.

Detta gör att väldigt mycket av de vardagliga bestyren som vi vanligtvis delar på hamnar på mig. Men det är inte det som är det jobbiga. Det som verkligen tär på mig mest är att se min fru lida så som hon gör. Att höra henne gråta sig igenom natt efter natt. Jag lider så med henne.

Hon har inte sagt det rakt ut men jag märker att hon börjar känna sig uppgiven med alla smärtor hon har. 

I kväll bad vi tillsammans. Jag uttalade bönen och det var en helt otrolig känsla att i en så svår situation få be till min himmelske Fader. Det var en väldigt personlig upplevelse att få be den bönen med min fru och jag begränsar det jag skriver här då det för mig är något heligt. Men det jag kan säga är att den helige Anden besökte oss under vår bön. Inte som en duva, inte som en hörbar röst eller något annat som går att bevisa... Utan Anden bekräftade i mitt och min frus hjärta att Gud hörde vår bön.

Om ni läser detta och har en tro på samma Gud som jag så önskar jag att ni innan ni lägger er att sova ber en liten bön för min fru. Det är få saker som är så starka som att be tillsammans om samma sak, vart vi än må befinna oss. Jag vet att Gud kommer besvara den bönen jag uppsände i kväll tillsammans med min fru. Det jag dock inte vet är när eller hur. Men jag har fullt förtroende till min himmelske Fader att hon kommer bli bättre igen.

Bättre människa idag!

Som jag skriver i min beskrivning:
"Jag är jag, ett barn till min himmelske Fader och jag försöker vara en bättre människa idag än jag var i går."

Ingen förutom Guds son Jesus Kristus, kan under detta jordelivet leva perfekt, dvs att leva helt utan synd. Men, vi kan leva ett bättre liv idag än vad vi gjorde i går. Och tack vare Jesus Kristus så kan vi bli rena från de synder vi gjorde i går. Hur blir man då renad från sina synder?

Jo, jag tror att det är en process som vi ständigt behöver hålla på med under hela vår jordevandring. Det finns ingen skriven allsidig mall för hur man går till väga för varje synd. Men jag tänkte dela med mig av några tankar som jag har angående detta som har fungerat för mig.

1. Inse att det är en synd. Jag tror att varje människa på denna jorden är född med ett inre ljus, Kristi ljus. Många kallar detta inre ljus för samvetet, men att kalla det samvete för tankarna lite ifrån att detta är en gåva från Gud och för över det till att det är människan själv som på något sätt förvärvat detta. Kristi ljus är en gåva från Gud.

Detta inre ljus kan genom eget val släckas genom att vid upprepade tillfällen, gång på gång gå emot vad detta ljus förmedlar.

För att inse att något som vi gör är en synd, behöver vi lyssna på detta inre ljus. Det finns även vissa lagar och bud som Gud satt upp för att skydda människan. Att följa dessa bud ger den varaktiga lyckan som så många saknar i världen idag.

Jag kommer inte nämna några exempel på vad som är synd här, utan jag kommer lämna detta upp till dig att känna efter vad just du kan göra för att bli mer lik Hans son, Jesus Kristus.

2. Känna sorg för synden. Om vi inte känner sorg för en synd vi begått så är det svårt att komma till vår himmelske Fader med ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande. Det är utan mening att be om förlåtelse för något vi inte ångrar, eller har för planer att göra igen i morgon. Det gör oss då ingen nytta. Att känna sorg för synd som vi begått gör oss även ödmjuka inför vår himmelske Fader, och det är aldrig fel! :)

3. Be om förlåtelse. "Käre Himmelske Fader (paus, för att tänka på vem jag ber till), idag/igår/förra veckan gjorde jag något som jag ångrar, jag _____________________. Jag har tänkt på detta ofta sedan dess och inser att det jag gjorde var felaktigt och inte behagligt inför Dig. Jag har gjort allt som står i min makt att återställa det jag gjorde fel. Jag har __________ och jag har ___________. Men ________ kan jag inte återställa, så jag har ____________ i ett försök att väga upp för det som inte gick att återställa. Jag hoppas och ber att dessa steg är nog för dig att visa att jag ångrar det jag gjorde. Jag är tacksam för Din son, Jesus Kristus, som villigt kom ner till oss här på jorden, och genomled smärta och lidanden som är större än vad någon människa kan förstå. Och om jag har förstått Ditt ord korrekt så kan Han, genom sitt försoningsoffer ta på sig denna synd som jag begått, så att jag kan renas från detta inför Dig, om jag omvänder mig från den och inte gör det igen. Så, Fader, jag kommer till dig nu för att be om förlåtelse för att jag __________________. Jag lovar, i Jesu Kristi namn, att inte göra det igen. Kan du acceptera min uppriktiga omvändelse?"

Därefter så behöver vi lyssna, med hjärtat. Om vi känner anden kan vi veta att Gud har tagit emot vår uppriktiga omvändelse. Hur känner vi anden? Det är inget som är enkelt att beskriva med ord, men Paulus beskrev andens frukter såhär: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. (Galaterbrevet 5:22-23) Jag personligen känner en blandning av alla dessa samtidig och en varm känsla inom mig. Den frid som Anden ger i vissa stunder är otrolig och något jag önskar att alltid bära med mig.

Gud kommer att acceptera din omvändelse, precis som han har accepterat min omvändelse många gånger! Jag vittnar om att Gud är villig att förlåta oss om vi kommer till Honom uppriktigt. Kanske inte första gången vi kommer till honom i bön, kanske inte andra, men Gud svarar alltid en uppriktig bön i sin egna bestämda tid. Tålamod och tro är en av andens frukter... låt oss ha det.

Detta exempel på bön är absolut ingen förutskriven bön på något sätt och bör inte upprepas ordagrant. Utan en bön om förlåtelse behöver komma från hjärtat. Det är bara ett exempel och ett försök i att plocka med många aspekter på förlåtelse. En bön om förlåtelse bör vara längre än så och bör vara 100% personlig, uppriktig och riktad till vår himmelske Fader, som hör varje bön till Honom.

4. Förlåta sig själv. Det finns ingen mening med att gå och påminna sig själv om något som Gud har förlåtit oss för. När du har fått förlåtelse för något, släpp det. Gå vidare och känn den glädje som det ger att veta att Guds nåd är tillräcklig för var och en av oss.

5. Inte göra om det. Att omvända sig och få förlåtelse för något för att sedan göra om det man fått förlåtelse för är inte bra. Det sårar både dig själv och Gud. Och det blir svårare att få förlåtelse nästa gång man kommer till Honom.

Detta är en process som tar tid. Något vi bör göra om och om igen, varje dag, för varje sak vi känner att vi kan förbättra i våra liv. Om vi lär oss att använda oss av dessa principer så kommer vi att komma närmre vår himmelske Fader. Vi kommer börja känna Hans hand i våra liv. Vår tacksamhet till Jesus Kristus, han som gjort det möjligt för oss att få förlåtelse kommer att öka.

Joh 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Jag älskar min himmelske Fader, men jag är långt ifrån perfekt. Därför behöver jag omvändelse. Jag är tacksam för Guds son Jesus Kristus som offrade sig för min skull, villigt tog på sig mina synder och led för dom, för att jag ska kunna slippa att lida för dom själv om jag omvänder mig. Om jag fortsätter att ha tro på Jesus Kristus och gör vad jag kan för att leva bättre idag än vad jag gjorde igår... så tror jag att Herren förbereder en plats åt mig i Hans rike. Jag hoppas att få träffa dig där. :)

Jag vet att Gud lever, för jag har känt Hans hand i mitt liv. Han har vidrört mitt hjärta. Han kan vidröra ditt hjärta också. Kanske känner du något när du läser detta. Isf tror jag att det är den Helige Anden som ger dig de känslor som beskrivs som Andens frukter. Den Helige Anden som vittnar om sanning. Om det är så, prova att följa de steg jag beskrev i detta inlägg. Det kommer föra dig närmre Honom.

Bekvämligheter, en välsignelse?

Jag var i Indien för några veckor sedan. Jag träffade en vän som jag inte träffat på 14 år. Jag fick träffa hans fru och två barn (8 år och 12 år). Dom bodde i ett litet rum och ett litet primitivt kök. Jag träffade väldigt många av deras grannar, vänner och släktingar. Alla levde under ungefär samma omständigheter.

Och jag har tagit med mig så otroligt mycket från den resan så jag hade kunna skriva otaliga blogginlägg bara om den resan. Men det jag vill skriva denna gången är konstigt nog om den glädje människorna utstrålade som bodde där. Alla grannarna hjälpte varandra med deras bestyr. Det var liksom inte "här är mitt hus, här får du inte komma in för ofta!", utan det var en öppenhet och hjälpsamhet som var helt otrolig. Många av de livsöden som beskrevs för mig tyngde mitt hjärta gång på gång. Svåra livsförhållanden! Hård verklighet! Men ändå fanns det något i väldigt många ögon som man har svårt att hitta här i Sverige, trots de svåra livsöden som fanns.

Men en sak jag nu i efterhand har börjat inse är att inte en enda gång under min vecka där hörde jag någon som ifrågasatte Guds existens. Inte någon gång.

I kontrast till det så kan vi se här i Sverige, så har vi det så bra och bekvämt att vi inte längre anser oss behöva Gud! Hur många procent av Sveriges befolkning anser sig tro på Gud? Inte särskilt stor del tror jag. Har vi det för bra för vårt eget bästa?

Vi har ibland hört (den i västvärlden så vanliga) frågan: "Om det nu finns en Gud som är så kärleksfull, hur kan det då finnas så mycket fattigdom och orättvisor?"

Om man ser ur ett evigt perspektiv på livet, vem är det som är välsignad? Den som är så rik så att han inte anser sig behöva be till Gud och därför väljer att kolla på TV eller den person som är ödmjuk och ber till Gud och tackar för att dom lyckats äta mat även idag?

Jag säger inte att fattigdom i sig är bra och positivt. Utan jag bara försöker ställa frågan om alla våra bekvämligheter och all vår lyx för oss närmre eller längre ifrån Gud?

Jag tror att vi alla kommer stå till svars för våra gärningar inför Gud. Och det är vårt ansvar att göra vår del i att vara givmilda till de som har det sämre ställt, att vilja ge från hjärtat. Först då är de materialistiska saker vi välsignats med till vår fördel och välsignelse i Guds ögon.

Idag fick jag ett bönesvar!

Denna gången tänker jag inte skriva några teologiska tankar, utan jag vill bara vittna om att Gud finns.

Idag fick jag ett bönesvar som var ett av de största och finaste bönesvar jag någonsin fått. Det är fortfarande för personligt för mig för att jag ska känna mig bekväm med att skriva om det här. Kanske någon gång i framtiden. Just nu räcker med att skriva såhär:

Miraklens tid är INTE förbi. Gud har INTE övergett människan.

Den person som hävdar motsatsen är den som själv övergett Gud.

Glöm inte kvällsbönen

Oavsett om din dag varit superbra eller riktigt hemsk... så glöm inte att samtala med din himmelske Fader innan du lägger dig för att sova. Och då menar jag inte att rabbla någon känd färdigskriven bön... utan jag menar att vända dig till en kärleksfull Fader i himmelen som hör och besvarar våra böner.

Jag har mycket att tacka Honom för i dag. Men jag tar det med Honom istället för att skriva det här. :)

Det finns en motsats till allting.

Vissa kan tycka att jag börjar i helt fel ände när jag skriver det jag är på väg att skriva nu... men vill ändå redan nu klargöra min ståndpunkt i en viss fråga redan nu.

Det sägs ju finnas en motsats till allt.

Glädje - Sorg
Skratta - Gråta
Kärlek - Hat
osv...

Men när det kommer till Gud så finns det många som verkar tro att det inte finns någon motsats... för någon som är så ond kan det ju inte finnas! Eller?

Om man i några ögonblick tänker på all ondska som finns och funnits i världen så finns det inga tvivel i mitt hjärta att det finns en person som verkar som motsats till Gud, någon som har ett fast grepp om många av Guds barns hjärtan. Och vad är det första motståndaren vill att människor ska tro? Jo, att han inte finns! Och seriöst... han har lyckats riktigt bra med detta.

Jag tror på att det finns en Gud, som är där för oss, som vill att vi kommer tillbaks till Honom. Men vi är här på jorden för att bevisa för Honom och oss själva vilken röst vi vill lyssna på.

Det finns mycket i världen i dag som försöker förleda oss bort från det som egentligen är viktigt, jag tror att det är motståndaren som försöker få våra öron och hjärtan att fyllas av så mycket brus att vi inte längre kan höra eller känna igen den röst som leder oss tillbaks. Motståndaren är verklig, vi behöver veta att han är verklig för att kunna stå emot honom. Gud är också verklig, vi behöver ha tro på honom. Han väntar på att vi ska vända oss till honom. Han väntar på dig.

En blogg är född!

Så! Då tänkte jag försöka börja blogga om min tro på Gud!

Hoppas att denna blogg kan hjälpa någon att komma närmre vår himmelske Fader och hans son Jesus Kristus.