Ett barns tro

Min dotter Alice (7 år) fick ett bönesvar idag. Hon hade berättade om detta strax efter vår familjebön.

Hon berättade att hon hade letat efter en bok som hon läser just nu och att hon letat på alla platser som hon kunde komma på minst två gånger.

När hon var redo att ge upp så berättade hon att hon ville be en bön om hjälp att hitta boken. Hon gick in på sitt rum och knäföll i bön. Ganska direkt efter bönen så kände hon att hon skulle gå och vända sin skolväska upp och ner... hon gjorde precis som hon blivit manad och den bok som hon letat efter ramlade ut.

Det var härligt att höra henne berätta detta. Men det som var det bästa av allt var att hon sedan berättade hur hon gick tillbaka till sitt rum, knäföll i en ny bön och tackade Gud för att hon hade fått ett så snabbt bönesvar.

Tacksamhet är en så viktig del av vår relation till Gud. Utan tacksamhet och ödmjukhet så kommer vi få väldigt begränsat med svar på våra böner.

Jag är tacksam att min dotter har förstått denna princip i ung ålder och att hon agerar på den.

Min son Albin har haft borta sin iPod i snart två veckor och har varit ganska bekymrad över att han inte skulle hitta den igen... efter vår kvällsbön och våra skriftstudier så sa jag till honom att ha en innerlig bön om att han skulle hitta hans iPod igen.

Jag och min fru ville självklart hjälpa till att leta, så efter att Albin lagt sig i sängen så började hon och jag leta. Det tog inte många minuter förrän vi hittade hans iPod och han också kunde få svar på sin bön.

Självklart så får vi inte svar på alla våra böner i samma stund som vi ber. Vissa böner får vi vänta i åratal på att få svar på medans andra böner besvaras direkt. Men som Neil A. Maxwell sa, "Att ha tro på Gud inkluderar att vi har tro på hans tidsplan."

Låta oss tröstas av Honom

Tänkte länka till en blogg som jag läser ibland. Den är på sätt och vis relaterad till det jag skrev om i mitt förra inlägg, det vill säga, att Kristi försoning kan träda in även i små ting.

Här jämför författaren vår relation med vår Himmelske Fader med relationen mellan en förälder och ett barn. Det som författaren beskriver kan jag direkt relatera till med vårt yngsta barn Astrid, och hennes "envishet". :)

http://www.feastontheword.com/2012/07/29/allowing-ourselves-to-be-comforted/

Kristi försoning kan träda in även i små ting.

Hej på er!

Jag är ledsen att jag misshandlar denna blogg som jag gör. Jag önskar att jag hade mer tid att skriva på denna blogg än jag har just nu i mitt liv. Min tro på Gud är lika stark som innan. Min önskan att dela med mig är lika stark som innan. Min kärlek till Kristus och det som han har gjort för mig har växt sig starkare!

Jag tänkte ändå snabbt skriva om något som hände för någon månad sedan. Jag var bekymrad över något och jag hade svårt att sova. Ju längre jag var vaken, desto mer blev jag bekymrad över detta. Det började bli sent och jag visste att jag skulle upp morgonen efter. När jag blir stressad över att jag måste sova och mer och mer bekymrad så får jag bara svårare och svårare att sova. Och jag vet i teorin (och även i hjärtat) att Kristus har tagit på sig våra bördor och kan bära dom åt oss. Men denna gången tänkte jag att jag skulle prova om detta kunde användas bokstavligt. Så jag ställde mig på mina knän och bad en bön. Jag bad att det som bekymrade mig skulle lyftas från mina axlar och jag frågade om Kristus kunde bära detta för mig en stund så att jag kunde somna och gå upp tidigt och ta barnen till skolan. Jag bad i ödmjukhet och i tro att Han kunde hjälpa mig med detta.

Efter bönen så försökte jag tänka på något positivt... sedan minns jag inget mer än att klockan ringde och det var dags att gå upp.

Återigen hade min tro på Kristus blivit starkare och jag står i stor tacksamhetsskuld till Honom! Detta kanske är en liten sak i världen, men den var stor för mig. Och jag vet att om något är stort för oss, så är det stort för Herren eftersom han älskar oss väldigt mycket!

Ha en bra dag!

Ska försöka skriva snart igen.