Hej,
Det var länge sedan! Jag ber om ursäkt för att jag inte skrivit på så länge!
Det har hänt mycket sedan jag skrev sist. Jag har fått större, betydligt större insikt om vad som pågår i världen. De mörka krafter som arbetar för att förstöra våra friheter och rättigheter som befolkning. De krafter som arbetar bakom stängda dörrar och i hemlighet styr och planerar. Det är inga upplyftande saker att lära sig om. Det är kanske därför jag inte kännt att jag har haft kraft att skriva så mycket. Den kraft jag har haft över har jag försökt att lägga på min familj och min fru.
Denna nya kunskap och insikt har fått mig nu att ännu mer satsa på att komma närmare Kristus. Jag har fått ännu större insikt om att vi, för att kunna bestå mot ondskan, måste ha en orubblig tro på Jesus Kristus och Hans försoning. Vi måste ha vår blick fästa vid Honom.
Vi lever i en tid då världen förändras, moral bryts ned, familjer bryts upp, vår frihet begränsas. Och det kommer bara bli värre. Vilken trygghet det då är att veta att vi har en Klippa att bygga vårt hus på och att dessutom veta att den klippan aldrig kommer ge vika för stormar eller regn. Om vi befinner oss på den klippan och i Hans famn när stormar och våldsamma vindar kommer så kommer Han att beskydda oss.
Jag och min fru och jag har känt oss manade till och har satsat mycket kraft och energi senaste tiden att göra oss förberedda som möjligt på allt som kan hända i den sköra sköra värld vi lever i. Vi har utökat vårt matförråd så att vi kan ge mat till våra barn om dagen skulle komma då det inte finns mat på hyllorna i affären. Vi har börjat se över sätt att tillaga maten som vi har i vårt förråd om elen skulle gå och vara borta under en längre tid. Vi har nu ett betydligt större förråd av vatten än vi hade tidigare. Vi har lagrat upp en hel del hygienartiklar som vi idag tar för givet, men som under en krissituation kan vara svårt att leva utan. Jag utger mig inte för att vara någon som profeterar om jordens undergång men det räcker att tänka efter lite och fundera på vad som skulle hända om elen gick och inte kom tillbaka på 1-2 månader. Ingen skulle kunna köpa mat då affärerna inte kan ta betalt med elektroniska kort, lastbilar skulle sluta att rulla då det inte skulle gå att tanka dom. Om lastbilar slutar rulla så kommer lagren i affärerna inte fyllas på. Vattnet i kranarna kommer inte kunna renas... mm...
Så om någon läser detta och inser hur skört det system som byggts upp egentligen är och hur beroende vi som individer är av ett system som sköts av någon annan, så är mitt tips till dig: Börja att se över ditt hemförråd. Varje gång du går till affären, köp en extra påse ris eller några extra konserver. Om du gör det så kommer du sakta men säkert bygga upp ett förråd som en mörk och stormig dag kan rädda liv på de i din omgivning du håller kära.
Vi vet enligt de profetior som finns i Bibeln och annan inspirerad och helig skrift att vi kommer se allt tuffare tider framför oss. Jag tror att Herren vägledde mig och förde mig till information som, även om den var tuff att smälta, kommer att hjälpa mig och min familj att hantera framtida prövningar. Jag ser det även som en uppgift att hjälpa så många som möjligt att förbereda sig både andligt och fysiskt. Jag har redan upptäckt att det finns många människor som inte vill lyssna. Hur människor är förblindade för den bräcklighet och skörhet som vårt samhälle är uppbyggt på eftersom vi är så vana vid att vi alltid kan gå till affären och se fyllda hyllor, idag. Och därför räknar med att man alltid kommer kunna göra detta. Människor sätter upp ett stängsel runt sin bild av världen och vägrar att låta någon rubba den.
Men samtidigt som jag har varit ganska så varnande i detta blogginlägg, så vill jag också uttrycka den glädje jag känner i Kristus! Över de stora välsignelser som han har berikat våra liv med! Hur stor orsak vi har att glädjas! Han har gett oss ett ljus, det är vår uppgift att låta vårt ljus lysa för världen. Men inte genom tvång, övertalan, hårda ord... utan genom exempel, mildhet, godhet mot andra.
Sista saken jag känner att jag vill skriva om är ödmjukhet inför vår himmelske Fader. Vi är hans barn. Vi besitter i detta skedet av vår eviga utveckling bara en mikroskopisk del av all den kunskap som han besitter. Vi är här på jorden med en fysisk kropp, ibland med stora begränsningar, för att lära oss om tro, tillit, ödmjukhet, tacksamhet, tjänande och om vårt eget hjärtas önskningar (goda som onda). Låt oss alltid vara öppna för ny kunskap från Gud. Låt oss aldrig tycka att vi är så pass "visa" i vår kunskap och att vi därför kasta bort möjligheter till ytterligare ljus och kunskap som Gud försöker ge oss. Samtidigt så är jag starkt förvissad om att vi ALLTID kan vända oss till vår himmelske Fader i bön och fråga om något som vi har hört är sant. Och om vi gör det med ett uppriktigt hjärta, verkligt uppsåt och med tro på Kristus så kommer Han tala om vad som är sanning genom den Helige Andens kraft.
Jag VET att Gud finns, jag VET att Jesus Kristus har lidit för mina synder och att han kan ta på sig dom om jag är villig att lämna över dom på honom. Jag VET att han dog för mig och att Han uppstod på den tredje dagen för att göra det möjligt för dig och mig att uppresas av hans kraft och få förhärligade kroppar och kunna leva med Honom i ett tillstånd utan sorger och lidanden. Detta liv är till för att vi ska prövas och genomgå lidanden och lära oss om gott och ont. Och framför allt att lära oss att av egen fri vilja välja det som är gott. När vi gör det och flitigt söker att leva så som Han, även om vi får lida, så kommer Han, Jesus Kristus, att betala för de synder som vi omvänder oss ifrån och som vi överger. Och han kommer att acceptera oss. Låt oss omvända oss varje dag och alltid minnas Honom, så kommer allt gå väl med oss!
