Att hjälpa varandra.

Att bli mer Kristuslik är ett av mina stora mål i livet. Hehe, jag vet att det är ett högt mål att sikta mot! Och ett mål jag är låååångt därifrån, och jag vet att jag aldrig kommer kunna uppnå eller ens komma i närheten av under min vandring på jorden. Han, bara Han, Jesus Kristus, är det perfekta exemplet som vi bör eftersträva att bli lika. Att försöka bli så lika honom är vad jag tror att Han vill att vi gör.

Ett av sätten att bli mer lika Jesus Kristus är att se andra människors behov.

Vi går alla igenom svårigheter i våra liv. Ibland behöver vi hjälp, ibland har vi kraft att hjälpa.

I de stunder som vi behöver hjälp, och vi vänder oss till vår Himmelske Fader i bön, så tror jag att Gud, med sin allsmäktiga makt skulle kunna undanröja alla våra prövningar, alla våra bekymmer och lösa alla våra problem på några sekunder. Han har den makten, tror jag. Även om det ibland sker att han besvarar böner på mirakulösa och oförklarliga sätt, så är det oftare han använder sig av andra människor till att hjälpa oss och besvara våra böner. Varför gör Han det inte själv då, varför använder han sig av oss ofullkomliga barn? Han hör ju alla våra böner och skulle enkelt kunna besvara dom direkt...

Jag tror att Gud, i sin visdom, låter oss få chansen att lära oss att hjälpa varandra. Från det att vi föds och som små barn så får vi hjälp av våra föräldrar i väldigt mycket, vi är helt beroende av dom i det mesta. Men ju mer vi växer i oss själva, desto mer kan vi hjälpa andra. Vi har efter den första tiden i våra liv möjlighet att själva välja hur omtänksamma vi skall vara mot våra medmänniskor. Visst har vi olika förutsättningar, för vissa faller det naturligt att vara sociala och omtänksamma... medans för andra kan detta vara en stor utmaning. Det gör inget, Gud kommer inte döma oss efter exakt samma måttstock, utan han känner oss och ser till vilka förutsättningar vi har. Därför är det så viktigt att vi aldrig jämför oss med andra, utan bara ser till vilken riktning vi själva går i.

Genom att vi är öppna för Andens viskningar till våra hjärtan och vara ivriga i att söka tillfällen att hjälpa andra i stort och smått, kan lära oss vad det innebär att hjälpa andra människor. Vi får möjligheten att känna glädjen i att hjälpa andra. Vi får möjligheten att visa vår Himmelske Fader att vi vill gå i Jesu Kristi fotspår och efter vår bästa förmåga stäva efter att göra så som Jesus gjorde när han kom ned och gick på jorden.

Jag älskar Jesus Kristus och vad han har gjort för mig. Han har gjort det möjligt för oss alla att komma tillbaka till Gud om vi accepterar Honom som vår Frälsare. Han är min Frälsare.

Med vänliga hälsningar,

Ed

Dags att börja igen!

Dags att börja blogga igen...

Det var länge sedan jag skrev något, och det känns som om det börjar bli dags. Jag ska samla mina tankar och börja skriva inom kort igen. :)

Vet att det är väldigt få någon som läser. Har dock en trogen läsare jag hoppas få tillbaka.
Men om inte annat, så är det för min egen skull. :)

Vi hörs.

Filmer har ofta många nivåer av budskap...

... Och tyvärr är majoriteten långt ifrån uppbyggliga.

Så med risk för att lämna ämnet lite... så vill jag ändå ta upp en poäng som är viktig i den tid vi lever i idag.

Det jag tänker på är filmer idag.

Dom flesta Hollywood-filmer idag säger 2 saker (i väldigt många olika beklädnader):

1) Dom "onda" kommer alltid som självproklamerade och påtagliga fiender.
2) För att kunna övervinna en sådan fiende behövs en "hjälte", gärna med speciella krafter för att rädda den "hjälplösa" befolkningen (dvs vi).

Varför matas vi med detta budska i film efter film? Kan det vara så att OM dom "onda" kommer lite här, lite där, (lite omoral, lite anti-familj-propaganda, lite drogliberalism, mm) så registrerar vi inte det som ren "ondska".

Även om vi skulle registrera något som ondska... så kommer vi alla vänta på att någon annan, dvs en hjälte ska komma och lösa problemet för oss. Vi blir passiva mot saker som vi vet är nedbrytande, om vi ens märker dom.

Dom onda makterna styr så många delar av vårt samhälle idag så att dom allra flesta inte ens märker det.

Låt oss vara världens ljus, stå upp för det goda! Må vi vara modiga i vår kamp mot ondska (i alla dess former). Må vi stå för sanning! Må vi stå upp för Guds godhet och vår frälsare Jesus Kristus.

Med vänlig hälsning,

Ed

"Bunkra", nya ordet för hemförråd.

Tycker det är roligt att ICA ha hoppat på konceptet och gjort en reklamfilm om att bunkra mat. Jag tror dock inte många svenskar förstår konceptet eller förstår visdomen i att bygga upp ett matförråd hemma, eller "bunkra" som det nya ordet blivit. :)

Att bunkra betyder att bygga upp ett förråd med mat hemma, som har lång hållbarhet. Speciellt användbart om något skulle hända med den sköra infrastruktur som vi har i västvärlden i dag.

Att "bunkra" är något som vår familj har gjort ett bra tag. Vårt mål är att bygga upp ett förråd som gör att vi skulle klara 3 månader utan el och utan tillgång till affärer. Det innebär gasol, gasolkök, vatten, konserver, pasta, ris, toalettpapper, värmeljus i tusental... osv.

Vi västerlänningar verkar vara så säkra på att vår livsstil, vårt sätt att leva aldrig kommer förändras. Det kommer alltid finnas öppna affärer... Det kommer alltid finnas el... Eller?

Om något skulle hända som gjorde att elen slogs ut helt i exempelvis två veckor skulle allt falla samman på några dagar och det skulle ta månader att komma på fötter igen. Ingen kan handla mat eftersom kreditkortsläsarna inte funkar, ingen kan tanka eftersom pumparna inte funkar, ingen kan ringa, ingen kan dricka rent vatten då reningen behöver el... Mataffärerna skulle plundras och hyllorna skulle vara tomma inom 24-48 timmar. Se bara hur snabbt det gick under orkanen Katrina.

Jag är inte och vill inte vara någon skräckinjagande person som skriker att domedagen kommer komma nästa vecka. Vi kommer kanske aldrig kommer komma i den situation där vi behöver dessa saker... Det gör inget. Men jag sover bättre på nätterna med vetskap om att jag skulle kunna ge mina barn mat om något skulle rubba detta kretslopp som vi är så beroende av.

Jag är inte heller beroende av någon substans, vare sig tobak, alkohol eller ens kaffe. Vi håller oss helt borta från sådant som är beroendeframkallande. Både för att det skadar kroppen och för att kunna fokusera på överlevnad om något skulle hända. Inte att få tag på cigaretter.

Vi må kallas galna och konstiga... Men det gjorde Noak också när han förberedde sig för syndafloden då inget regnmoln fanns på himmelen.

Läste snabbt på Flashback där frågan ställdes om det var smart att bunkra inför 2013... Det förlöjligades ganska snabbt och och många verkade tycka att det inte fanns något behov. Hoppas dom har rätt... men jag skulle inte slå vad med mitt liv om det.

Andlig utveckling i Herrens takt

Senaste månaderna har jag känt en liten frustration för att jag inte riktigt lyckats hålla den andliga nivå som jag skulle vilja. Jag har haft stressigt. Det har varit mycket på jobbet, mycket med barnen, mycket med hälsan, mycket med daglig stress... så när kvällen kommer så har jag inte riktigt haft den ork jag önskade att jag hade när det kommer till att studera skrifterna. Jag har dessutom haft tufft att kunna varva ner inför mina böner så att jag i lugn och ro kan tala med min Himmelske Fader. Men min tro har hela tiden funnits där.

Här om kvällen satt jag och gick igenom gamla digitala bilder. Vissa av bilderna var 10 år gamla. Det var väldigt kul att gå igenom dessa gamla bilder och hitta gamla guldkorn och minnas tillbaka. Det fanns bilder från innan vi hade fått vårt första barn. Och sedan gå igenom åren och se bilder som för tillbaka många minnen.

Senare reflekterade jag över hur jag som person har förändrats över dessa tio år. Den enorma personliga utveckling som skett. Den största förändringen är nog när det kommer till andlig utveckling. Min tro idag är enormt mycket starkare än vad den var för 10 år sedan. Min trygghet i att Gud finns där och hjälper oss om vi vänder oss till honom är enormt mycket större efter alla erfarenheter som vi gått igenom som familj.

Så jag kunde på sätt och vis se Herrens hand genom mitt liv de senaste 10 åren och på det sätt som Gud väglett, prövat, hjälpt och tålmodigt väntat på mig. Och mycket av den frustration jag kände över att jag inte utvecklats andligt försvann då jag såg livet under en lite längre tidsperiod. De senaste 2 åren har dock varit de år där jag vuxit mest inom andliga ting. Och jag hoppas att kunna fortsätta denna trend och vattna det lilla frö av tro som finns i mitt hjärta så att den en dag kan växa sig till att bli ett starkt träd med rötter som går djupt ner i marken och blir fast förankrad i evangeliet.

Jag är tacksam till Jesus Kristus som gjort det möjligt för mig att bli renad från alla mina synder om jag omvänder mig från dom. Jag är tacksam för Hans exempel. Ibland tror jag att det är lätt för oss att tänka att det på något sätt var lättare för Kristus att genomlida det han led eftersom han var Guds son. Men jag tror inte att så är fallet. Jag tror inte att Han på något sätt kom "lättare undan". Utan helt tvärt om. Han kom ner till jorden, iklädd svaghet. Men istället för att ge efter och falla för frestelser så som du och jag så förblev Han helt fri från synd. Dessutom tog Han villigt på sig våra bördor, våra smärtor och även frestelser och övervann dessa för var och en av oss. Även med alla våra frestelser och bördor lyckades han ändå hålla sig fri från synd. Han är ett stort exempel för mig och jag önskar bli mer lik Honom i allt. Utan Honom hade jag varit evigt förlorad utan hopp om att någonsin kunna bli tillräckligt ren att bo hos Gud igen.

Kvällsbön

Kort inlägg ikväll... dagens tips.

Glöm inte att ha kvällsbön i kväll.

Om du vill tala om något för Gud, gå ner på knä i bön.
Om du vill att Gud ska tala till dig, öppna skrifterna och studera dem dagligen. :)

Ett barns tro

Min dotter Alice (7 år) fick ett bönesvar idag. Hon hade berättade om detta strax efter vår familjebön.

Hon berättade att hon hade letat efter en bok som hon läser just nu och att hon letat på alla platser som hon kunde komma på minst två gånger.

När hon var redo att ge upp så berättade hon att hon ville be en bön om hjälp att hitta boken. Hon gick in på sitt rum och knäföll i bön. Ganska direkt efter bönen så kände hon att hon skulle gå och vända sin skolväska upp och ner... hon gjorde precis som hon blivit manad och den bok som hon letat efter ramlade ut.

Det var härligt att höra henne berätta detta. Men det som var det bästa av allt var att hon sedan berättade hur hon gick tillbaka till sitt rum, knäföll i en ny bön och tackade Gud för att hon hade fått ett så snabbt bönesvar.

Tacksamhet är en så viktig del av vår relation till Gud. Utan tacksamhet och ödmjukhet så kommer vi få väldigt begränsat med svar på våra böner.

Jag är tacksam att min dotter har förstått denna princip i ung ålder och att hon agerar på den.

Min son Albin har haft borta sin iPod i snart två veckor och har varit ganska bekymrad över att han inte skulle hitta den igen... efter vår kvällsbön och våra skriftstudier så sa jag till honom att ha en innerlig bön om att han skulle hitta hans iPod igen.

Jag och min fru ville självklart hjälpa till att leta, så efter att Albin lagt sig i sängen så började hon och jag leta. Det tog inte många minuter förrän vi hittade hans iPod och han också kunde få svar på sin bön.

Självklart så får vi inte svar på alla våra böner i samma stund som vi ber. Vissa böner får vi vänta i åratal på att få svar på medans andra böner besvaras direkt. Men som Neil A. Maxwell sa, "Att ha tro på Gud inkluderar att vi har tro på hans tidsplan."